These seven pieces – the only Swedish texts on Slow thoughts – were all written in a previous life, in a galaxy far far away. The top one, the one about Andrej, drummer of Belarusian mega band Neuro Dubel, might still be the one to make me the proudest. Not just because it was published in the legendary magazine SEX (at the time, getting an article published there was bigger than getting picked up by The New Yorker), but because ten years after SEX’s demise, it made it into a best-of book where it was published alongside luminaries the names of whom I dare not even put into print on this humble blog.
As for the other texts, they were never published. I simply didn’t think they were good enough back when I wrote them, which I find kind of sad now that I go back and read them again because I think they manage to tell stories about people and places that are rarely otherwise seen.
***
Andrej Stepanjuk
Du har aldrig hört talas om Neuro Dubel, men det är världens största rockband – i Europas sista diktatur: Vitryssland. Att göra sig bekant med rockscenen i Minsk är som att resa bakåt i tiden till en era när popkultur verkligen var motkultur och då en enda textrad kunde utmana ett helt samhälles värdesystem.
Grachanica
I decennier har Kosovos albaner lidit under serbiskt förtryck. Nu är rollerna ombytta. Den serbiska byn Grachanica ligger på slättlandet någon kilometer söder om Kosovos huvudstad Pristina. Här lever människor i ständig skräck.
Belgrad
Belgrad. Staden som jag inte blir klok på. Här bland sönderbombade hus, hatiska skinheads och tiggande babusjkor finns en puls och en energi som jag inte känt någon annanstans.
Pristina
Jag blir bjuden på kaffe och en lång harang av artigheter innan jag äntligen får ställa min fråga: “Hur ser ni på framtiden för serberna i Kosovo?”
Det blir tyst ett tag innan mannen med flest stjärnor på kragen viskande vänder sig till sin närmaste kollega, för att sedan fråga mig: “Har du tillstånd att vara här?”
“That’s Serbia“
Rudos rehabiliteringscenter för handikappade speglar Jugoslavien i ett nötskal. Den som har de rätta kontakterna får egen tv på rummet. Jag sitter och väntar i ett kalt rum när doktor Dimitriovich kommer infarande likt ett yrväder: “Dober dan, wilkommen, welcome!”
Den lille mannen skakar energiskt min hand och jag sveps in i ett moln av alkoholångor blandade med rök från den cigarett som han håller bakom ryggen.
Anstalten
I en av Belgrads lummiga parker ligger Jugoslaviens enda anstalt för aidssjuka. Medan landet går sin första fria vår på länge till mötes är människorna i denna grå betongkloss dömda att tyna bort i glömska.
Leka Krig
Synen skulle kunna få vem som helst att paralyseras av skräck, men Warmasters of Hoeths befälhavare rör inte en min. Bakom honom har hundratals ärrade veteraner väntat en vecka på att få krossa det ondskans avskum som nu rycker fram mot sin undergång. Generalen ger tecken till bågskyttarna om anfall. Den vitklädde officeren ber en stilla bön till krigets gudar.